Introduktion: Tillverkningsprocessen avplastprodukteromfattar huvudsakligen fyra nyckelprocesser: formning, ytbehandling, tryckning och montering. Ytbehandling är en oumbärlig nyckeldel. För att förbättra beläggningens bindningsstyrka och ge en bra ledande bas för plätering, är förbehandlingsprocessen oumbärlig.
Ytförbehandling av plastprodukter
Inkluderar huvudsakligen beläggningsbehandling och pläteringsbehandling. I allmänhet har plaster en stor grad av kristallinitet, liten polaritet eller ingen polaritet och låg ytenergi, vilket kommer att påverka beläggningens vidhäftning. Eftersom plast är en icke-ledande isolator kan den inte pläteras direkt på plastytan enligt de allmänna elektropläteringsprocessens specifikationer. Före ytbehandling bör därför nödvändig förbehandling utföras för att förbättra beläggningens bindningsstyrka och ge ett ledande bottenskikt med god bindningsstyrka för plätering.
Förbehandling av beläggning
Förbehandling innefattar avfettning av plastyta, dvs rengöring av olja och släppmedel på ytan, samt aktivering av plastytan för att förbättra beläggningens vidhäftning.
1、Avfettning
Avfettning avplastprodukter. I likhet med avfettning av metallprodukter kan avfettning av plastprodukter ske genom rengöring med organiska lösningsmedel eller avfettning med alkaliska vattenlösningar innehållande ytaktiva ämnen. Avfettning med organiska lösningsmedel lämpar sig för att rengöra paraffin, bivax, fett och annan organisk smuts från plastytan. Det organiska lösningsmedlet som används ska inte lösa upp, svälla eller spricka plasten, och den har låg kokpunkt, är flyktig, ogiftig och ej brandfarlig. Alkaliska vattenlösningar är lämpliga för avfettning av alkalibeständig plast. Lösningen innehåller kaustiksoda, alkaliska salter och olika ytaktiva ämnen. Det mest använda ytaktiva medlet är OP-serien, det vill säga alkylfenolpolyoxietyleneter, som inte bildar skum och inte blir kvar på plastytan.
2、 Ytaktivering
Denna aktivering syftar till att förbättra ytegenskaperna hos plaster, det vill säga att generera några polära grupper på plastytan eller att rugga upp den så att beläggningen lättare kan vätas och adsorberas på arbetsstyckets yta. Det finns många metoder för ytaktiveringsbehandling, såsom kemisk oxidation, flamoxidation, lösningsmedelsångetsning och koronaurladdningsoxidation. Den mest använda är kemisk kristalloxidationsbehandling, som ofta använder kromsyrabehandlingsvätska, och dess typiska formel är 4,5 % kaliumdikromat, 8,0 % vatten och 87,5 % koncentrerad svavelsyra (mer än 96 %).
Vissa plastprodukter, såsom polystyren och ABS-plaster, kan beläggas direkt utan kemisk oxidationsbehandling. För att erhålla högkvalitativ beläggning används även kemisk oxidationsbehandling. Till exempel kan ABS-plast efter avfettning etsas med en utspädd kromsyrabehandlingsvätska. Dess typiska behandlingsformel är 420g/L kromsyra och 200ml/L svavelsyra (specifik vikt 1,83). Den typiska behandlingsprocessen är 65℃70℃/5min10min, vattentvätt och torkning. Fördelen med att etsa med kromsyrabehandlingsvätska är att oavsett hur komplex formen på plastprodukten är så kan den behandlas jämnt. Nackdelen är att verksamheten är farlig och det finns föroreningsproblem.
Förbehandling av beläggningsbeläggning
Syftet med förbehandling av beläggningsbeläggning är att förbättra beläggningens vidhäftning till plastytan och att bilda ett ledande metallbottenskikt på plastytan. Förbehandlingsprocessen omfattar huvudsakligen: mekanisk uppruggning, kemisk avfettning, kemisk uppruggning, sensibiliseringsbehandling, aktiveringsbehandling, reduktionsbehandling och kemisk plätering. De första tre föremålen ska förbättra vidhäftningen av beläggningen, och de fyra sista föremålen ska bilda ett ledande metallbottenskikt.
1、Mekanisk uppruggning och kemisk uppruggning
Mekanisk uppruggning och kemisk uppruggning är att göra plastytan strävare med mekaniska metoder respektive kemiska metoder för att öka kontaktytan mellan beläggningen och underlaget. Det antas allmänt att bindningskraften som kan uppnås genom mekanisk uppruggning endast är cirka 10 % av den för kemisk uppruggning.
2、Kemisk avfettning
Avfettningsmetoden för förbehandling av plastytbeläggning är densamma som avfettningsmetoden för förbehandling av beläggning.
3, Sensibilisering
Sensibilisering är att adsorbera vissa lättoxiderade ämnen, såsom tenndiklorid, titantriklorid, etc. på ytan av plast med viss adsorptionsförmåga. Dessa adsorberade lättoxiderade substanser oxideras under aktiveringsbehandlingen och aktivatorn reduceras till katalytiska kristallkärnor och stannar kvar på produktens yta. Sensibiliseringens roll är att lägga grunden för det efterföljande kemiska pläteringsmetallskiktet.
4、Aktivering
Aktivering är att behandla den sensibiliserade ytan med hjälp av en lösning av katalytiskt aktiva metallföreningar. Dess essens är att nedsänka produkten adsorberad med reduktionsmedlet i en vattenlösning innehållande en oxidant av ett ädelmetallsalt, så att ädelmetalljonerna reduceras med S2+n som oxidationsmedel, och den reducerade ädelmetallen avsätts på ytan av produkten i form av kolloidala partiklar, som har en stark katalytisk aktivitet. När denna yta är nedsänkt i en kemisk pläteringslösning blir dessa partiklar katalytiska centra, vilket accelererar reaktionshastigheten för kemisk plätering.
5、Reduktionsbehandling
Innan kemisk plätering nedsänks de produkter som har aktiverats och tvättats med rent vatten i en viss koncentration av reduktionsmedelslösning som används vid kemisk plätering för att reducera och ta bort den otvättade aktivatorn. Detta kallas reduktionsbehandling. När kemisk koppar pläteras används formaldehydlösning för reduktionsbehandling, och när kemisk nickel pläteras används natriumhypofosfitlösning för reduktionsbehandling.
6、Kemisk plätering
Syftet med kemisk plätering är att bilda en ledande metallfilm på ytan av plastprodukter för att skapa förutsättningar för galvanisering av metallskiktet av plastprodukter. Därför är kemisk plätering ett nyckelsteg i plastelektroplätering.
Posttid: 2024-jun-13